Det har varit mycket svårt att utse en vinnare eftersom flertalet hade upplevt några riktigt dåliga hårstunder. För det första är ledsamt att aldrig ha känt sig snygg efter ett frissabesök och ännu hemskare att bli dumpad på grund av en misslyckad klippning.  Mauri Pekkarinen och inlimmade katter låter också som mindre trevliga frisyrer. Men min största skräck är ändå att inte kunna kommunicera med frisören.


Hade nyligen flyttat till huvudstaden och skulle klippa mig för första gången..på FINSKA. Hade samlat mod till mig och beställt tid till närmaste salong som jag spanat in och tyckte såg fräscht ut. När jag väl kom dit fick jag som frisör en äldre dam som själv verkat fastna i 80-talet. Hon kunde varken svenska eller engelska så jag fick göra så gott jag kunde med min finska. Tiden gick och pulsen låg stabilt på 120. Till slut verkade hon vara färdig och hade inte tunnat ur håret över huvudtaget. Eftersom jag har väldigt tjockt hår är detta av stor prioritet när jag är till frissan. Jag försökte få henne att förstå vad jag menade: "Se tule tosi nopeasti POFF" och visade samtidigt med händerna en explosionsartad afrofrisyr. Håret blev inte tunnare, bara kortare. Steg sen ut ur salongen med näst intill snaggat hår.


Så grattis Robin! Maila din adress till matts@post.com.

Damir Doma är kanske ett av de intressantare namnen på herrfronten just nu. Kroaten som tidigare assisterat Raf Simons har sedan sin debut i Paris 2007 dragit till sig  allt mer uppmärksamhet. Kläderna är volymiösa och väldraperade, men upplevs ändå som lite råa.

Då var det dags för nästa utlottning. Helgen är här och man vill gärna vara lite finare i frisyren för stundande festligheter. Men ibland kan det ske missöden med den nordliga behåringen och hårdagen blir således inte den bästa. Jag vill alltså att ni ska berätta om era sämsta hårdagar, en misslyckad klippning eller om en annan hårig mardröm. Likt förra veckan är det den jag tycker mest synd om som vinner!

Ann Demeulemeester visar en kollektion med riktigt tilltalande kläder. Hon har hållit sig till samma färgskala som i tidigare kollektioner, det vill säga olika svarta och beigea toner. Allt ser dessutom mycket bekvämt och användbart ut. De drivande och rymliga ytterplaggen faller mig speciellt mycket i smaken.

Jag vill passa på att säga hej och välkommen till nya besökare som kanske har hittat hit efter att ha läst senaste numret av Papper. Förhoppningsvis ska ni trivas och bli glada, och även komma tillbaka för mera. Om inte för annat så åtminstone för veckans stundande utlottning.

Bilderna har Max Nyberg tagit.

Efter att tidigare år ha känt mig missunnad gör jag på samma sätt som i fjol och börjar i god tid. I dag åt jag nämligen min första fastlagsbulle för i år. Othello levererar som vanligt de allra godaste och mest prisvärda.

En genomgående grå kollektion visar Emporio Armani upp för nästa vinter. Till och med solglasögonen är grå. Förutom helfärgad och slät gråskala finns även utrymme för kritstrecksrandigt och andra mönster. Det är självfallet stiligt och klädsamt, men inget känns särskilt nytt.

Jag känner mig nästan alltid väldigt kluven till Vivienne Westwoods kollektioner. Samtidigt som jag fasar gillar jag henne och vet således inte riktigt vad jag ska tycka - så även denna gång. I Milano visade hon upp ett gäng förvildade björnar, förfrusna sibiriska skogshuggare och militärer i punkanda. Kort sammanfattat: Teddy gone bad.

Finns det någon som besitter kunskapen i hur man tillverkar dylika armband, eller som råkar ha ett hemma som den inte använder? Jag översköljdes nämligen plötsligt med ett enormt habegär. Kanske beror det på att jag ännu sörjer förlusten.